Arg.

Igår på väg hem från mormor såg vi att det låg en katt på Övägen. Jag stannade och vi gick ut. Katten var överkörd. Enligt en kvinna som kom med hund var det en bil som vi mötte som körde på katten. Och fortsatte köra. Vem gör så? Katten är nåns husdjur! Nåns lilla gosiga vän! Kör du på den, stanna och se hur den mår!

Kom iallfall fram till katten, den var aldeless varm och den rann blod ur nosen på den. Ursch! Den var död. Måste ha dött direkt när bilen körde på den. Stackaren! Jag började nästan gråta. Jag och pappa kollade noga så den inte levde. Det gjorde den inte. Ögonen var öppna och aldeles klara, käken var ur led och det kändes som bröstkorgen var krossad. Stackars lilla söta svartvita katt! Dina nio liv försvann för att du blev påkörd av en mörk bil. Tänk var världen är grym ibland. Men förhoppningsvis förstod du inte var som hände för att det gick så snabbt.

Pappa lyfte katten åt sidan och la den i vägkanten. Så ingen fler skulle köra på den. Sen när vi kom hem ringde vi polisen och sa att vi hade hittat en överkörd katt, hur den såg ut och var vi hade lagt den. För tänk om någon söker sin lilla svartvita vän.

Vila i frid lilla kisse.